Gudinna Gudana

En dikt jag skrev för många år sedan. Lägger ut den här då den för mig handlar om kallt och varmt, och solen, jorden, och tiden. Lite av vad som händer nu.


Gudinna Gudruna
Båd sten och sol du är
Var göms då silvret ditt
Då guld du även bär?
-Sådant som bävan klagan och undran
Lämnar jag kallt över till tundran
Så ishand av frostaman
Får klyva ner all oro
Som om det mjukaste träflis voro
Av smyckena vänner kan ni ej få njuta
då ismannasmycken bara till mig är gjutna

Guduna gudinna
Så slät är din stil
Slipat av tidatand
Du också fick en tåril
Bland stäver och stavar
Med näver och lavar
Pryder du stilla stolt våra gravar
Marken fick jord tack vare dig
Och doter fick jag, ett under bara för mig
Släcker allas ögon när månen ser oss på
gräset som dockor som täcks av dimma grå

Gudinna gudana
Varför solen dana?
-För himlen är bara halva solens bana
gömd för oss i undervärldens bon
silar genom sanden upp mitt gullekorn
tempra och hets hon bränner ner till sand
spinner därav vackra solatrådar fram
redo för gryning hon hälsar mjukt ”god vän”
giver dimman silke och mig mitt gullkorn sen

CW