Vår tour Sharp nude

Förvånad blir jag varje kväll när middagen är uppäten och solen fortfarande lyser på trädtopparna utanför mitt fönster. Vinden och solen lockade, så jag tog en liten prommis i en lovande vindig vårkväll i villagen varpå vyer visade....

Sol kring 19 tiden.. aah

Styrde stegen mot solnedgången, vilket ldde mig till koloniområdena. Spatserade runt lite och försökte spå min framtid som lottinnehavare.

ingång till Pungpinan.. kanske är det här jag tillbringar sena eller tidiga sommarkvällar..?

Kanske jag är en rishög/pallkragtyp.

Eller en prydlig gåsten/grusgång/rabattodlare?

Här en mix av hemmagjorda ramar och lite odlingsbäddar, kanske blir lagom ambitiöst.

Tänk om man skulle få en lott med en berså, bänkar och färdiga odlingsramar? Fett nice.

Här har någon täckt marken för att utrota ogräsrötter och använt pallkragar under tiden. En mer långsiktig idé.

Här smygfotar jag från ingången till Fritidsträdgårdarna, åt vänster värsta bebyggelsen...

Till höger värsta obrukade marken, kanske blir min i sommar. I så fall väntar mucho trabajo!

Här ska Stockholms första matpark anläggas snart.. i Indianparken som den kallas i folkmun pga totempålen.

Just nu ser Indianparken rätt trist ut; grus och öde gräsmatta.

Här hittade jag det omtalade kollektivhuset Tre Portar.

Baksidan till Kulturhuset, där cafét tvingats lägga ned. Hoppas det tas över av någon snart.. Kanske lite odling kan ske här på baksidans trädgård?

Vinner trägen?

Efter att ha pratat och fått lite "inside information" om Skarpnäcks olika koloniföreningar, blev jag uppmanad att ligga på och visa intresse, ungefär som att söka jobb. Angelägen som jag är skulle jag precis ringa runt och höra hur det ser ut på lottfronten, då jag i samma stund hade fått inbjudan till Skarpnäcks fritidsträdgårdars visning. Åh vad spännande, perfekt början på påsklovet. Pungpinans visningar borde vara igång då, så ödet och min vilja får sedan bestämma om och vart det blir. Känns som att det borde gå bra. Jag brukar känna på mig när det är något jag verkligen vill, att det bara kommer gå vägen.

"Trägen vinner" skrev en av mina fd lärare när jag envist ringde från engelska telefonautomater stup i kvarten tills jag kom in på utbildningen  trots att jag missade intervjutillfället pga av mitt utlandsjobb. Detsamma gällde mitt nuvarande jobb; jag tog allt extrajobb jag kunde där, och till och med flyttade till området för att vara nära jobbet, i stor förhoppning och önskan att jag skulle få det. Man måste satsa för att vinna. Jag kan annars ibland vara, eller åtminstone känna mig, tveksam och ambivalent och till och med lite feg eller mjäkig. Men är det något jag verkligen vill och tror på, kör jag rätt målinriktat mot det, som att det är självklart att jag når det. Självklart är det mycket, och jag menar mycket, som inte gått eller går som jag hade önskat i mitt liv. Men det känns skönt att känna att jag har ett driv som kan förändra mitt liv i varje fall den riktning jag vill.

Trägen vinner. Känns som ett bra livsmotto. Hoppas det även gäller som ett lottmotto.

Hyllning till Skarpnäck

Jag gick precis på en promenad i Skarpnäck med den härliga vårvintersolen skinandes över mig. Ibland, och mer och mer, känner jag sån stor lycka att bo i Skarpnäck. När man kommer upp från Tbanan känns det rätt skabbigt, även om husen i sig är rätt fräscha och gatorna är byggda som en stad med butiker och restauranger på gatuplan. Men går man ett eller fem kvarter i valfritt väderstreck så nås man av en enorm genuin gammal charm. Från min bostad finns det inom tio minuters promenad:

• Brotorp, en orienterarstuga som på vintern har helgcafe med nygräddade våfflor, mackor mm med öppen spis och längdskidparkering. Där finns även bastu som jag ska prova någon dag.
• Bergholmstorpet, som har café söndagar året runt, idag köpte jag en semla och kaffe för 25 kronor som jag avnjöt i deras vintriga fruktträdgård.
• Skarpnäckgårdens café, där främst hemlösa män driver café tillsammans bredvid deras odlingsrabatter. Så bra ställe, med fina vackra hus med anor flera hundra år bak i tiden.
• Pungpinans koloniområde, med lotter mellan fotbollsplnerna och Skarpnäcks trädgårdsstad. Pungpinan trodde jag kom ifrån smärtorna från fotbollsplanerna, men tydligen är det mycket längre bak i tiden. Förr i tiden låg här en krog där det ena och andra hände; mord och förnöjsamheter, där så mycket pengar spenderades på drycker att pengapungen sved. Det här är, som tidigare skrivits, min nummer ett på önskelottområde.
• Skarpnäcks fritidsträdgårdar,  ligger precis på andra sidan Tyresövägen från Pungpinan, lite mindre och lite närmre vägen, men ligger också nära min cykelväg till och från stan.
• Trädgårdshuset, med allt man kan önska sig, träd, fröer, redskap, och råd.
• Nacka naturreservat, med sjöar, berg, skogar, åar, kärr. I stort sett min utsikt från vardagsrummet.

I Skarpnäck ligger även flera secondhandbutiker, hälsobutik, gym, kulturhus med loppis, veterinär, läkare, cykelgubben, och tandläkare. Det enda jag saknar är lite roligare gågata med bra restauranger och en billigare matbutik. Å andra sidan har jag stans billigaste matbutik (Matdax) på väg hem från jobbet, så Coop duger mellan varven. Skarpnäcks historia går att läsa om i en kulturvandring online, och hos Skarpnäcks trädgårdsstads förening.

Ja, det var väl tillräckligt för att folk ska få en positiv bild av Skarpnäck. Genuina stugcaféer, kultur, loppis, natur och kolonier. Mycket av vad jag hoppades på när jag flyttade hit! Det första jag hörde när jag flyttat var en mäklare på väg hem från Skarpnäck som kallade det Skräpnäck, men tiden gör att jag ser mer och mer kvaliteter här. En villa i Skarpnäck skulle jag vara fullkomligt nöjd med när den livsfasen kommer!

Angående odlingen så har jag hittat ett företag i Spekeröd/ Bohuslän, jättenära där jag växte upp på somrarna, som säljer ekologiska standardfröer online med anor till medeltiden som passar vårt nordiska klimat. De heter Runåbergs fröer och är precis vad jag letat efter!

Ibland måste man resa långt för att hitta hem.

Lycka, värme och sol

Tagetes- ta ge tes, om blommor och bin (barnvänligt)

Igår kväll efter att ha sagt hejdå till mina kära vänner och deras lilla bebispojke var jag kvar ute en stund med min katt i famnen och tittade på det rosa skymningsljuset. Efter ett tag halkar en vit skåpbil runt på parkeringen varpå min granne stiger ur, trädgårdsarbetaren. Vi fastnade i ett samtal där jag berättade om mina odlingplaner, han verkade imponerad av mina teoretiska kunskaper. Vi får se hur långt de räcker i mitt praktiska handlande. I alla fall, vi pratade en del om samodling och gröngödsel, där han tipsade särskilt om tagetes. Tagetes är en gulorange blomma som tydligen var poppis på sjuttiotalet. I all samodling nämns tagetes som en bra skyddsbomma som hämmar dumma maskar i jorden. Men det måste varit att det ringde tantträdgård om namnet i mitt undermedvetna som gjorde att jag strök det från min odlarlista. I min barndom läste jag nämligen trädgård- och växtböcker från sjuttiotalet "med hela 10% färgbilder", säkerligen var tagetes där i någon arrangerad rabatt. Det verkar dock himla otäckt med giftiga maskparasiter, så jag får nog lägga till tagetes på min odlarlista.

Blomodling har alltid känts lite meningslöst, småpilligt och tantigt för mig, jag har alltid gillat helgröna växter bäst, och blommor har jag alltid bäst njutit av när de växer fritt på ängar, diken och Rododendronbusken där jag lekte älva under barndomens sommarkvällar. Men jag börjar mer och mer inse blommors praktiska betydelse. Tydligen gör all skogsproduktion att mängden vilda blommor minskar, och därför också antalet bin. Tänk om bina skulle försvinna, vi skulle inte få några frukter eller frön, ingen tomat i vår hamburgare och ingen hallonfyllning i vår ballerinakex (för att vara lite drastisk och chocka även de som struntar i vart maten kommer ifrån). Jag blir mer och mer sugen på att ha biodlong, men det är tydligen inte så poppis i tätbebodda områden. Synd, bina är ganska fredliga djur, nyttiga och honung är ju paradis för gommen! Men blommor blir det, och det med glädje efter att ha insett blommors betydelse i trädgårdslandet!

Min oro över hur mycket arbete jag tagit på mig under vår och sommar blev lite lugnad av samtalet med grannen. Förutom allt förarbete med jorden och själva frösådden och skörden, består underhållsarbetet tydligen ungefär av följande moment:

1 rensa ogräs tills de önskade grödorna tagit sig.
2 gallra bort de grödor som vuxit upp för tätt.
3 kupa morötter så de inte blir gröna på toppen
samt vattna rejält ca en gång i veckan under torra perioder.

Efter att ha läst Sara Ravens artiklar i the Telegraph om nybörjarodling så känner jag att åtminstone två av morot, rödbeta eller spenat är ett måste i ett trädgårdsland. Ja, så har min odlarlista utvidgats några snäpp. Herregud vad det kan klia i fingrarna! Att klicka på odlarwebben är ändå inte samma sak som att gräva i jorden "på liktigt".

Idag ska jag ta en promenad till Pungpinan, min nummer ett på önskelistan vart jag vill ha min odlingslott. Det vore så skönt att kunna cykla förbi lotten på vägen till och från stan! Kanske hittar någon lapp där man får förtur, vem vet? I alla fall får jag lite sol på mig, det bringar en annan sorts lycka än ren tur.


Här är min bloggs första foto, taget med min Mac då min kamera krånglar.  Till vänter och längst bak persiljan, till höger basilikans små hjärtblad.

Må väl, från knopp till häl

Bloggbörjan och februariförodling

Hej alla läsare!

Bakgrund
Jag har funderat fram och tillbaka i flera år på om jag vill ha en blogg eller inte. Offentligheten, utlämnandet, eviga avvägandet, och tiden och energin det tar. Och vad skulle jag blogga om? Hemsidor har jag haft sedan jag var femton och lärde mig HTML, men blogg är ju en helt annan sak. Kanske en waldorflärarblogg? tänkte jag ett tag, men kände (och känner) att det skulle bli för svårt att skriva om det och respektera kollegor och barns privacy som jag inte vill rucka på en millimeter.

Men så kom jag på att jag ska ju odla i år, och har i mitt förberedande läst massa odlarbloggar och odlarforuminlägg för att få reda på det bästa sättet att så hållbart och välja de bästa grödorna att samodla osv osv. En parentes: Jag är en riktig tips/manual/expertutlåtande-nörd vad det än gäller. Förrförra året gällde det musik och skalor, förra året kattskötsel, och nu är det då odling som är årets projekt!
I mitt odlarbloggletande saknade jag dock en bra nybörjarblogg som gav lite mer exakt information vad som odlas, när och hur. Så mitt syfte med denna blogg får då bli att ge en grund till framtida odlare att kunna haka på och köra samma eller ändra vad som passar bäst. Jag vill även dela med mig av det jag lärt mig hittills.

Mitt odlande förra året var en mjukstart med örter som hängde på min franska balkong i sydläge, och på min fönsterbräda. I balkonglådan hade jag egenodlad basilika, samt köpt citrontimjan och pepparmynta (båda second hand) och rosmarin (från Trädgårdshuset, min grannbutik).

I år tänkte jag försöka hyra en odlingslott här i Skarpnäck eller Sköndal. Jag har ringt och mailat och tror att jag står i kö för tre-fyra koloniföreningar i närheten. Hoppas hoppas! I värsta fall får jag gräva där jag bor, eller smygodla här och var i stan kanske? Visning och besked kommer när snön töat bort.

Inspiration
Min stora inspirationskälla är min stora naturromantiska läggning, med en livslång längtan till allt som är naturligt, ursprungligt och levande. Detta har tagit sig uttryck i många saker; matlagning, bakning, poesi, musik, målning, hundar, katter, barn, dans, resor...  Någon som drog tag i mina begär till en mer praktisk relation till naturen är en brittisk snubbe vid namn Hugh Fearnley Wittingstall, som har serien River Cottage om odling, fiske och djurhållning, samt expanderingen till restaurang, allt finns på hemsidan River Cottage. Denna serie har speglat mina drömmar hela vintern. Men i sommar ska de komma ut och slå rot i marken!
En julklapp jag fick av min syster som ytterligare spädde på odlarlusten var boken Kitchen Garden Companion av Stephanie Alexander inbunden i säckväv! Jag har även kollat in hemsidan Fobo- ekologisk trädgård en hel del.

Det jag planerat att odla i år är:

Örtkryddor:
Persilja
Basilika
samt färdigköpt rosmarin

Grönsaker:
Tomat
Pumpa
Bondbönor
Majs
samt eventuellt rödbeta, morot och spenat.

Blommor:
Lavendel
Ringblomma
Solros
Gröngödsel/klöver

Varför dessa grödor?
Örter är ju relativt enkelt, då jag gjorde det förra året. Grönsakerna valde jag utifrån vad jag tycker om att äta, och vad som sköter sig själv någorlunda. Kombinationen pumpa, majs och bönor kommer från Nordamerikas indianer och kom att kallas Three sisters. De kompletterar varandra bra; majsen behöver bönans kväve, bönan klättrar på majsen, och pumpan täcker marken och skyddar mot ogräs. Pumpa kan bytas ut mot squash. Blommor är bra för att hålla borta skadedjur och ogräs, samt för att locka till sig bin.

Det kan se mycket ut för en nybörjarodling, och det känns lite övermäktigt så här när man precis börjat. Tänk vad många frön jag ska pilla med, och hur många stjälkar jag kommer hålla i mina händer i juli! Men de bloggar jag läst säger att man ska hålla sig till enkla grödor, men gärna sprida ut riskerna på flera sorter, så att man lyckas med i alla fall en eller två av dem.

Förodling
Det jag förodlat vecka åtta och nio är i kronologisk ordning: 1 persilja, 2 basilika, 3 lavendel och 4 tomat. Lavendel ska förodlas i kylskåp i flera veckor. Men persiljan och basilikan har redan kommit upp rejält och till och med ett par tomatblad har sett dagens ljus. När de första bladen kommit upp i barnkammaren sätter jag 5-10 plantor i varsin småkruka. Barnkammaren/förodlingskärl brukar vara en sålåda eller direkt i småkrukor övertäckta med plast. Se förkultivering. Min trädgårdsarbetargranne berättade att även blommor kan behöva förodlas, det ska jag kolla upp imorgon.

Det var nog allt för denna gången!

Adjö!
/ett frö i tö