Odlingstankar i försommarnatten

Igår förmiddag kom jag till lotten, redo att klippa gräs på min lott och grannlotten och bära gödsel med Folkodlarna. Gräset var redan klippt, och jag tackar så hemskt mycket, till och med grannens var klippt. Får återgälda detta en dag till föreningen. Så mycket finare det blev. Nu ska jag hålla efter gräset och kirskålen hela sommaren är planen. På skrothögen hittade jag igår en trälåda och ett plastlock, som blev en redskapslåda. Idag hittade jag även en vattenkanna på brashögen. Värst vad folk slänger saker. Min lilla vattenkranspip har kommit på villovägar, får köpa ny i veckan. Funderar på att gräva pallkragsbäddar åt mina tomater och överblivna pumpor. Kanske nästa helg, eller nästa sommar.

Nyklippt!

Även grannes fick sig ett klipp, och några lietag av mig.

Istället för gräsklipp innan gödselhämtningen blev det utplantering av lavendel och tagetes, samt mer sådd av indiankrasse. Efter det åkte jag och några andra folkodlare till en gård i Tyresö för att hämta gödsel till Indianparken. Läs om det i mitt inlägg på Folkodlarnas blogg.

Bredvid syrenen sådde jag krasse och utplanterade lavendeln.

Doftande lavendelblad. Tänk när blommorna kommer!

Förstsådda krassen, men mer väntas inom kort.

Bön- och blombädden.

Ser ni bönbladen längst fram?

Om inte finns här en närbild på bondböna.

I fiberlådan står nu ett par reserver av majs, tagetes och pumpor. 

Helgen avslutades på Lidingö hos min faster som även hon har en odlingslott men även går en kurs i ekologisk odling på Överjärva gård via Vuxenskolan. Massor med tips fick jag om bland annat lavendel, tomat, potatis, jordbearbetning och beskärning. Kanske får jag även ett par rosenbönor och fänkål om ett tag. Vi besökte hennes lott, som ska bearbetas med gröngödsling inför nästa år.

Lidingölotter.

Vi pratade även om problemen som "lazy gardener" och den innebär, det här som det lätt blir i inredningstidningar och diverse trädgårdsprogram. Att odling inte handlar om själv arbetet, odlandet, kunskapen, lärandet, utan framställer trädgård och natur som en njutningsoas där man ska gräva ned en inköpt planta vid sitt trädäck och sen ta en kopp kaffe och titta på plantan.

Jag är absolut för all sorts odling, vare sig det handlar om shabbychic krukor och murgrönor, eller kobajs och kålrötter. Dock finns det mer att önska av svenska trädgårdsprogram och kanske även böcker och tidningar, vad gäller just själva kunskapen, tålamodet, omtanken, om hur man behandlar och bearbetar naturen på sn tomt. Nybörjare som jag är kan jag verkligen inte representera "de med kunskap och erfarenhet", och jag hade först tänkt att ha min lott som en plats att bara vara på, och kanske påta lite i. Med ökat intresse och vilja att göra saker på bästa sätt för grönsakerna, får jag ändå ett sug efter kärnan av odling, känslan, dagliga arbetet. Mycket av själva odlandet utlämnas eller glöms bort i Tv, tidningar och böcker. Det finns en fara när något livsnödvändigt förenklas till något man ska göra med lillfingret för att sen sitta och "bara vara". Ha en trädgård som du slipper göra något i. Odla utan att behöva hålla i ett frö. Träna utan att svettas. Laga mat med bara vatten att tillsätta. Andas utan att behöva vidga revbenen. Ni fattar.

Överdriften är ibland ett talande verktyg för att framföra en poäng. Klart att man tar genvägar ibland eller ofta i allt man gör dagligen. Vad är egentligen inte en genväg? Jag tycker man ska anstränga sig för att göra saker enkelt för sig. Det är inte samma som att vara lat.

Under några månaders odling har jag börjat lära mig i smygande stegvis takt att det krävs kunskap men även eget prövande och kännande, och en hel del arbete, och tålamod förstås för att ens odlande ska bli något levande och fungerande överhuvudtaget, och kanske "enkelt" efter ett tag, även om mina två månader inte krävt det där längre tålamodet än. Som att köpa ett litet äppleträd, ta hand om det i flera år för att sen få sin första frukt i handen.  Eller jobba upp en bra jordmån i sitt trädgårdsland, som ju tar år och kanske aldrig blir helt klart, vad vet jag.

När jag började odla ville jag ha det fint på min lott; glashus och inte fiberduk. Fina stenplattor och inte svart matta. Nu har jag helt plötsligt båda sistnämnda på min lott. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg estetiskt sett i mitt odlande. Ofta har formen fått ge vika för funktionen med bättre resultat som följd, och jag har lärt mig att en funktionell köksträgård behöver ha sina skavanker och till synes halvsmickrande inslag. Särskilt på odlingslotter där folk tar till vad som helst utan att tänka på att det ska se snyggt ut. Dock är det klart att man vill ha det vackert omkring sig, men det vackra är inte alltid vackert på det sättet man tänkt sig från början. Vad det än gäller i livet, tror jag att funktion och form inte behöver stå som motpoler till varandra, utan att det ena ger det andra. Med tiden tror jag att en bra funktion ger, med tålamod och omtanke, oftast en vacker form till slut. Och en vacker form finner alltid en funktion tillslut.

Så här i försommarnatten vet inte riktigt vart jag exakt vill komma. Delar mest med mig av olika tankar jag haft under våren om odling, skönhet, form och funktion.

Jag försöker knyta ihop innan jag knyter mig:

Saker ska inte vara vackra från början. Skönhet kommer ur arbete. Kärlek är arbete. Som man sår får man skörda. Man gräver sin egen grop. Man tager vad man haver. Det man ger får man igen. Enkelt. Men svårt. Från vattenkranspip till livsfilosofi. Nu är det sags att sova tror jag. Godnatt.